Greta Linder-stipendiaten Fia Söderberg har spanat fram folkbibliotekens image i ID - på spaning efter folkbibliotekens identitet.
« Litteratur om tredje världen | Main | Bokpriskommissionen presenterar sin slutrapport »
The comments to this entry are closed.
Tyvärr är det väl så att biblioteken har en ganska tydlig profil - åtminstone i politikers och förvaltningschefers ögon: ett ställe där man lånar och lämnar böcker. Ett ställe där farbröder läser dagstidningen och damer lånar skönlitteratur. Den här bilden har jag fått mig till livs vid besök hos samtliga ks-församlingar i H-län. En fråga dyker osökt upp: Varför har man denna bild? En del biblioteksanstälda skyller på politikerna: "De är inte intresserade av oss - de bryr sig inte om att sätta sig in i våra frågor". Men hallo där. Jag håller helt med min chef när han föreläste inför länets bibliotekschefer och sa: "Det är er skyldighet som chefer att närma er kommunstyrelserna - de kommer aldriga att närma sig er".
Posted by: christer Bergqvist | 03/04/2005 at 02:07 em
Bilden är ju inte helt fel, dock har den ju förändrats mycket de senaste åren. Att förändra bilder tar tid. Att långsiktigt lobba för nya bilder kräver ett offensivt engagemang, en tydlighet och karismatiska individer. Jag tror att biblioteket måste sluta se sig som offer och istället visa mer och kommunicera om vad biblioteket är. Men först kanske man internt måste prata om VAD man är, för en tydlig identitet inom organisationen. Den som inte vet vem han/hon är, har svårt att visa det. Visst är cheferna nyckelpersoner, men alla medarbetare är ambassadörer för biblioteket, vare sig man vill eller inte, i alla situationer, i smått och stort. I mataffären, vid middagsbordet och för kommunstyrelsen.
Posted by: Fia Söderberg | 04/04/2005 at 01:51 em